Konstprojekt Asgard

På våra museer finns i källarvalvens förråd konst som nästan aldrig visas. Många verk är donerade för att inte endast ett fåtal skulle få ta del av dem. Det är därför tragiskt att målningarna inte visas. Samtidigt är det ju omöjligt att hänga upp allt som finns i samlingarna. 

Lösningen på problemet borde ju vara att utnyttja den digitala tekniken och lägga ut samlingarna på Internet. Tänk att få botanisera bland museernas all konst, se bilder, läsa om konstverken och konstnären. Det borde inte handla om några jättebelopp för att åstadkomma detta. Nationalmuseums porträttsamlingar kan till stora delar ses på www.nationalmuseum.se. En annan intressant porträttsamling som också kan ses på Internet är National Portrait Gallery i London som nås på www.npg.org.uk 

Varför inte också avskaffa inträdet till konstmuseerna så att fler besöker dessa och får uppleva konsten. Det är ju ett känt faktum att entré intäkterna endast täcker en liten del av kostnaden som vi alla tillsammans betalar via skattsedeln. Är det så att man oroar sig för fler besökare som skulle resultera i fler vakter och ökade kostnader.   

Tony Warren arbetar idag vidare med Kappan.

Nedan visas Tonyy Warrens porträtt av Gunilla.

Vi önskar alla en bra dag / Vännerna på Asgard 

PS Denna artikel återfinns på http://intressant.se/intressant, samt bloggar.se konst kultur media

Staty i marmor föreställande Poppea utförd av Zocchi, Cesare (1851-1922).

Tony Warren fortsätter idag arbetet med den manliga modellen. 

Ett konstverks konstnärliga värde kan variera beroende av vem som är betraktaren. Det som berör en kan vara likgiltigt för en annan. En intressant fråga är om vi lär oss vad som skall vara bra eller om vi gör en egen bedömning av vad vi tycker om och uppskattar. 

Förhoppningsvis väljer man konstverk främst för att man tycker om det när man köper något. Vad man väljer begränsas självklart sedan av vad man kan eller är villig att betala för ett föremål. Ser man ett konstinköp endast som en investering finns säkert mycket annat som är bättre även om man ibland har tur och det man investerat i stiger i värde under den period man haft konstföremålet. 

Namnet på vem som utfört ett konstverk har i de flesta fall en avgörande betydelse för konstverkets ekonomiska värde. Ett extremfall är målningen Allegorisk scen- Diana med sitt följe 45 x 61 cm som vid Uppsala auktionskammares Jubileumsauktion i december 2006 var värderad till 15000 till 18000 kronor och såldes för 16,7 miljoner därför att några anbudsgivare konstaterat att det var en äkta Peter Paul Rubens. Uppenbart värderades inte motivet och utförandet på konstverket för sin egen skull utan att det var gjort av mästaren betydde allt. Frågan är om konstverket blev bättre när man visste att det var ett originalverk eller är det föremålets unicitet som helt plötsligt ändrade värderingen.

Man säger att marknaden har alltid rätt. Frågan är om det inte i många fall etableras en prisbild för en viss konstnär som får genomslag i priset på även det som inte är lika bra. Ofta säljs mediokra konstverk av kända konstnärer till priser som om man betalde samma summa för något konstverk av annan inte lika känd konstnär skulle göra att ett konstverk av oerhört mycket bättre konstnärlig kvalité skulle kunna fås för samma summa.  Nedan visas några av de konstverk som var mina favoriter på auktioner under 2006. 

Ung man i hatt från 1789 av Jean Laurent Mosnier

Tidig vår från 1887 av Bruno Liljefors

.

PS Denna artikel återfinns på http://intressant.se/intressant, samt bloggar.se konst kultur media

Den gångna veckan har Tony Warren ägnat åt kvinnliga modellen och bakgrunden. 

Sakta växer målningen fram. Det är nästan svårt att förstå hur oerhört mycket arbete det är att skapa ett konstverk med klassisk skiktmålningsteknik. Genom att återge de oerhört många nyanser som finns där ytan som skall målas av svänger skapar Tony Warren liv och en tre dimensionell upplevelse i konstverket.

Hälsningar vännerna på Asgard

PS Denna artikel återfinns på http://intressant.se/intressant, samt bloggar.se konst kultur media

Den amerikanske konstnären Jim Dines skulptur Pinocchio som erbjudits Borås Stad som donation har väckt starka känslor och en häftig debatt har rasat den sista tiden i Borås Tidning.Igår anordnades till och med ett demonstrationståg i Borås mot Pinocchio.

Debatten har gällt alt från vem som äger det offentliga rummet till om donatorer skall få bestämma om vilken konst som skall pryda gator och torg. 

Många har frågat sig vad Pinocchio har med Borås att göra. Andra är upprörda över att det är en Walt Disney figur medan det i själva verket handlar om en figur i en italiensk barnsaga från 1800 talet av Carlo Collodi. Någon anser att man bör folkomrösta om donationen skall tas emot eller inte. 

Statyn som avses bli 9 meter hög i brons är inte den första stora statyn som väckt debatt i Borås. Vi har tidigare begåvats med det i viskan placerade stora huvudet Bodhi vilket också väckte ett visst rabalder. Kanske är det så att man inte måste älska all konst men kanske låta många olika smakriktningar finnas.  

Donatorerna har förklarat att det är ett missförstånd att man krävt var Pinocchio skall placeras utan att platsen var vald före donationen blev aktuell. Debatten om vem som bestämmer över det offentliga rummet ter sig en smula underlig. Eller som min kompis brukar säga: Jag kan inte förstå frågan. Även om en donator skulle ställa en massa villkor för sin donation finns ju inget tvång att ta emot donationen. Man kan ju faktiskt tacka nej.Vem som bestämmer över det offentliga rummet är ju därför klart. Folket bestämmer genom sina valda representanter. Ogillar vi vad våra representanter beslutar kan vi ju alltid rösta bort dem i nästa val. Det är det som kallas demokrati. 

Pinocchio                                

Budhi

Tony Warren arbetar idag idogt vidare med Capen. 

Vännerna på Asgard önskar alla en bra dag.

PS Denna artikel återfinns på http://intressant.se/intressant, samt bloggar.se konst kultur media

Att gå på auktion och gärna göra ett fynd av konst och annat har under många år varit ett sant nöje för hustrun och mig. Undan för undan har vi lärt oss att se stora skillnader i hur olika auktioner går till. Tyvärr finns vid de flesta auktioner ett inslag av från direkt förkastligt till moraliskt betänkligt. 

Vid många auktioner ges sken av att det som bjuds ut säljs till högstbjudande men i själva verket bevakar auktionisten att ett förutbestämt pris inte underskrides. Ibland tas luft bud (ingen finns som bjuder emot) och när den som är utsatt för detta slutar bjuda säger auktionisten: Var inte du med (om luft budet) och återgår till offret: Men du hade ju … och slår för detta belopp. På så sätt har man fått offret att avge ett maximalt bud. Råkar man ut för detta skall man låta budgivningen börja om från början och inte acceptera att den som hade ett högre bud inte stod vid det. 

Många auktionsföretag säljer egna saker och blandar dessa med inlämnat gods som inte bevakas. Det kan därför vara svårt att upptäcka när bevakning sker. Vad är då problemet med att inte en säljare vill att föremålen säljs till för lågt pris. Egentligen inget annat än att man ger sken av att varorna säljs till högstbjudande när så inte är fallet. På kvalitetsauktionerna redovisas utropspriser. När dessa priser inte nås är föremålen osålda. Skillnaden är att här vet alla vad som gäller. Man behöver inte lägga tid på att delta i auktioner där man inte vet förutsättningarna. 

Ibland annonseras varor som sedan inte finns med på auktionen. Under flera år besökte vi auktioner som arrangerades i Hindås mellan Göteborg och Borås där det ofta fattades annonserade föremål. Förklaringen som gavs varierade från brand, trasig bil och inbrott. Detta föranledde mig att säga till hustrun att hade jag haft sådan otur hade jag slutat med auktioner.Priset togs när ett konstverk klubbades ganska billigt och den som bar ut godset inte visste vem som hade budet. Budgivningen gjordes om och nu iakttog alla vilka som deltog i budgivningen varför auktionisten tvingades slå på ett mycket lågt belopp. Kundtjänst kunde ju inte åberopas eftersom de inte varit med tidigare. I stället för att svälja förtreten sprang auktionisten ner till det unga paret som köpt konstverket och erbjöd dem 300 kronor om han fick tillbaka tavlan. De avböjde och vi deltar inte i dessa auktioner mer.  Det är mycket man kan få vara med om när man går på auktion.

En gång på en mindre auktion utanför Borås uppträdde auktionsförrättaren väldigt respektlöst.Auktionsförrättaren började att häckla publiken genom att säga att han mött gris bilen och frågade om vi trillat av. En man med gäll röst sa då: Att du inte klev på. Efter en stund sa han att eftersom publiken inte förstod vem Vicke Lindstrand var när ingen bjöd på vasen han höll upp sa han att han lika gärna kunde behålla den själv. Manne med den gälla rösten sa då genast: Han är långfingrad också. Nu tyckte inte auktionsförrättaren att det var så kul längre. Han tog fram en bok som han slog upp och visade vanskapta människor och sa: Ni kommer att bli så här och jag har fler bilder att visa. Nu tyckte hustrun att det fick vara nog och vi lämnade auktionen.

Tony fortsätter idag med bakgrunden.

Nedan visas detalj av Tonys porträtt Sune.

Vännerna på Asgard önskar alla en bra dag.

PS Denna artikel återfinns på http://intressant.se/intressant, samt bloggar.se konst kultur media

I kväll den 21 februari klockan 20:30 sänder SVT 1 en film om Ockelbo. Filmen heter Växt zon 5 och skildrar hur företagsverksamheten och kulturen klarar sig i södra norrland. Filmen har skapats av Dieter Stöpfgeshoff från Gävle. Programmet handlar om den kända Wij trädgårdar i Ockelbo. Ett kortare avsitt i den 29 minuter långa filmens senare del visar Tony Warren, hans arbeten och ateljé i Ockelbo.

Filmen går i repris fredag 23 februari 12:05.

Vännerna på Asgard önskar alla en bra dag.

PS Denna artikel återfinns på http://intressant.se/intressant, samt bloggar.se konst kultur media

Enligt Erikskrönikan låg den svenska hären 1307 under åtta dagar i Bogesund. Denna händelse ger Bogesund/Ulricehamn en historisk förankring till året 1307 vilket är anledningen till att högtidighålla Ulricehamn 2007. 

Konstverket ”Lek i Foajen”  har tidigare hängt på Ulricehamns sanatorium.  Sanatoriet började sin verksamhet 19 juni 1886 under synnerligen blygsamma förhållande. Anläggningen ombildades1890 till ett fullt modernt sommar sanatorium som 1907 – 10 byggdes om till ett vintersanatorium / kurhotell. 

Anläggningen stängdes 1976 och 1981 revs kurhotellet som på sin tid var en av Europas största träbyggnader.  

Målningen ”Lek i Foajén” av Wilhelm Peters som visar ett medeltida furste par som ser på sina två små lekande barn har varit utställd på salongen i Paris 1879.

Tony Warren fortsätter efter några dagars vila nu arbetet med sittande modell. 

Vi önskar alla en bra dag/vännerna på Asgard.

PS Denna artikel återfinns på http://intressant.se/intressant, samt bloggar.se konst kultur media

När jag träffade Tony Warren för ett och ett halvt år sedan förstod jag inte hur någon som var så skicklig både tekniskt och konstnärligt inte var mer känd.

En förklaring fann jag ganska snabbt. Tony har under många år innan han beslutade sig för att studera klassiskt måleri i Chicago arbetat inom flera yrken och på många olika platser i världen. Tonys konstnärskap har således inte pågått särskilt länge.

Efter sin utbildning för sju år sedan har Tony bott och verkat i Ockelbo. Nästan allt Tony med den tidskrävande teknik han använder hunnit måla har varit beställningsuppdrag, vilket inneburit att det inte funnits några konstverk att ställa ut till försäljning. Ockelbo är säkert bra men ingen kan väl säga att det är en konstmetropol.

Tony delar säkert med många andra konstnärer problemet att fokus ligger på det skapande konstnärskapet och inte på marknadsföring.

Torsdagen den 11 februari fanns på kultursidan i Borås Tidning en intressant raljerande lathund till hur man blir en känd inom det konstnärliga området. 

Punkt ett

Man skall bryta någon form av tabu.

Till exempel kan man göra som den Norske konstnären Odd Nerdrum porträttera bajsande rumpor. 

Punkt två

Man skall ha ilsket formulerad samhällskritik. 

Punkt tre

Man profilerar sig, gärna med en extrem uppfunnen ny personlighet. 

Man garanteras framgång med en liten reservation. Man kommer förmodligen inte att sälja ett enda verk. 

Den Norske konstnären Odd Nerdrum vars teknik påminner om Tony Warrens har även gjort en del som inte är så extremt. På Nationalgalleriet i Oslo finns bland annat en finstämd målning av Odd Nerdrum där han skildrar en åldrande kvinna som sitter på sin säng.  

Vid ett besök på Grev Wedels Plass Kunsthandel i Oslo för några år sedan fick jag se ett större verk av Odd Nerdrum där en naken man låg utsträckt på en brits med en naken kvinna ridande på sig. Målningen var mycket vackert målad och väldigt erotiskt laddad. Efter att ha sett på den en stund sa jag till VD:n Hans Richard Elgheim: Den blir inte lätt att få sätta upp hemma. Han log och svarade: Nej den är ju lite stor. 

Visst kan man förstå svårigheten att nå genom media bruset och att uppmärksammas kräver något speciellt. Självfallet är det så att syns man inte så finns man inte, men varför måste man provocera, väcka anstöt och vara vulgär för att uppmärksammas.  

Långsiktigt går det inte att marknadsföra till framgång inom konsten. Kvalitén och konstnärliga värdet kommer alltid att till slut fälla avgörandet. Tony Warrens figurativa måleri är enligt min mening så bra att fler förtjänar att få veta att det finns. 

Storyteller av Tony Warren

Vi önskar alla en bra dag modellen Bernt-Åke och vännerna på Asgard

PS Denna artikel återfinns på http://intressant.se/intressant, samt bloggar.se konst kultur media