I Grekisk mytologi är satyrerna manliga naturväsen, hälften människor, hälften djur, som hemsöker skogar och berg som följeslagare till Pan och framför allt Dionysos. Deras kvinnliga motsvarigheter är menaderna. Satyrerna har små utväxter i pannan som på en get skulle kallas horn. De framställs som kraftigt byggda med platt näsa, stora spetsiga öron, långt lockigt hår, helskägg och med svansar som hos hästen eller geten.  

Marsyas var en satyr som utmanade Apollon i flöjtspel, förlorade och blev levande flådd. Faunus var en fornitaliensk skogs- och fruktbarhetsgud som under Romersk tid identifierades med den grekiska guden Pan. Ursprungligen dyrkades han på landet då han ansågs öka fältens och hjordarnas fruktbarhet men med tiden blev han alltmer en skogs gud. Skogens ljud sågs som hans röst. Han var sonson till Saturnus och avbildades som en satyr som till hälften var get och till hälften människa. 

Nymf är ett kvinnligt naturväsen, ibland knuten till en särskild ort, plats eller landformation. Nymferna beledsagar ofta andra gudar och gudinnor och åtrås i största allmänhet av de manliga satyrerna.Nymferna är i Grekisk mytologi personifikationer av de kreativa och utvecklande aktiviteterna i naturen. Det grekiska ordet νύμφη betyder bl.a. ”gemål” och ”beslöjad” och avser alltså en gift eller giftasvuxen kvinna Nymfernas verkar i berg, lundar, källor, floder, dalar och grottor.

Nymfer och satyr av William bouguereau (1825-1905). nymphes_et_satyre.jpg  

Tony Warren räknar med att ha tavlan klar inom några dagar. 

Vännerna på Asgard önskar alla en bra dag. 

 PS Denna artikel återfinns på http://intressant.se/intressant, samt bloggar.se