Ljustra ål var förr ett tekniskt avancerat ålfiske, kanske det mest effektiva för dem som behärskade konsten.

Det fordrades helt lugnt väder vid denna fiskemetod som oftast gick till på följande vis: Man använde även ljustret till att staka sig fram i vassen. Med ett litet stampande i båten skrämde man upp ålen så den simmade några meter från sin ståndplats. Denna rörelse syntes tydligt genom att vasstopparna böjde sig där ålen simmade fram. Man såg även var ålen stannade genom att den sakta stod och rörde på stjärten nere vid botten – och då också röjde sig genom vassens rörelse. Kunde man inte fånga ålen när den ”sprang upp” – smög man sig således fram där den åter ställt sig med vajande rörelser – och gjorde ett nytt försök.

Ljustring, som var unik för grunda sjöar, idkades ända in på 1940-talet då det förbjöds.

”Ljustring” av Marcus Larsson  (1825 – 1864). marcus-larson.jpg

Vännerna på Asgard önskar alla en bra dag.  

PS Denna artikel återfinns på http://intressant.se/intressant, samt bloggar.se konst kultur media  

Annonser