I ett försök att smita ifrån sitt ansvar för den pension man gett förre VD i AMF säger styrelsen unisont att man inte begrep, att man är förda bakom ljuset och att avtalet inte ger rätt till aktuella nivåer. Det anmärkningsvärda är att nivåerna har varit bekanta i 5 år i årsredovisningarna.

Historien tycks upprepa sig. För ganska många år sedan gällde det vem som bar ansvaret för de enorma fallskärmsavtal som beviljats. Man kan ju inte skjuta skulden på den som förhandlar till sig ett bra avtal. Det måste ju vara styrelsens ansvar att inte acceptera avtal för ledande befattningshavare som man inte anser riktiga. Att efteråt kritisera den som fått förmånen för att han tagit emot den är orimligt.

Är det inte så att styrelsen genom att bevilja jättepensioner för andra får de egna pensionerna att framstå som ganska blygsamma trots att även dessa kan ifrågasättas. Problemet ligger i att man kritiserar andra för något man unnar sig själv och att det är detta hyckleri som är klandervärt.

 

”Infernot”  av Gustave Dore (1832 – 1883).

 dore-gustave 

 

Vännerna på Asgard önskar alla en bra dag.

PS Denna artikel återfinns på http://intressant.se/intressant, samt bloggar.se konst kultur media

 

Annonser